I tider av osäkerhet när det gäller både klimat, pandemier och just nu krig i Europa så får ämnet matjord och samtal om jordbruksmark och dess betydelse för vår överlevnad en annan tyngd. Hur säkrar vi tillgången på livsmedel i det långa perspektivet?
Världens bästa matjord i Ukraina blir nu inte brukad som den bör och svält kan i förlängningen bli konsekvensen av detta i flera länder, bland annat för länder i Afrika. För oss kan det stanna vid ökade priser på mat. Vi minns också torkan 2018 och redan då blev det tydligt att all mark för odling både till djur och människor behövs. Foder saknades och lantbruk lade ner sin verksamhet. Det blev för tufft.
Den 16 mars genomfördes ett kunskapsmöte med ett antal intressanta föreläsare. Medverkade gjorde John Andersson från Jordbruksverket som berättade om det nationella arbetet kring brukningsvärd jordbruksmark. Anders Larsson, forskare på SLU Alnarp, berättade om olika aspekter av jordbruksmark i samhällsplanering och Lotta Zetterlund, ordförande LRF Gävleborg, medverkade och berättade om deras viktiga roll som remissinstans när det gäller jordbruksmark.
Lena Peterson Forsberg, strateg på Motala kommun och Rebecca Martinsson, ansvarig för översiktsplanering på Växjö kommun, gav båda exempel på hur de hanterat frågan i sina planeringsprocesser.
Motala kommuns arbete med att ta fram sin plan tog hela 7 år och under den tiden har det hänt massor i jordbruksmarksfrågan. Fokus på de ökande temperaturerna som gör att Sverige troligen kommer att bli varmare och de länder som producerar stora volymer söderut kommer att få det tufft med både värme och vatten har fått ett större fokus.
Men nu har de i alla fall planer för dagvattenhantering, klimatanpassning och hur man förvaltar jordbruksmark. Men det är som sagt ett pågående arbete och i Motala vittar de om att marken ökat i värde. De har som prio ett att förtäta och att omvandla ”grå mark”. De har inte nolltolerans för exploatering av jordbruksmark men de har vägledande resonemang och riktlinjer för avvägning. De tittar i första hand på avsomnade verksamheter och överytor för att se om man kan bygga där i stället.
Den finaste och bästa marken ligger nära städerna. Det är ju ingen slump att städer har växt upp där förutsättningarna för överlevnad varit som bäst. I Gävleborg så har vi 4% åkermark och hela 80% skogsmark till vårt förfogande. Vi måste bevara dessa få procent jordbruksmark så mat kan produceras även i framtiden.
I vår handlingsplan för livsmedel i Gävleborg så är det ett prioriterat område att ingen jordbruksmark ska bebyggas. Men, kommunerna har mandatet att bestämma över kommunens mark och andra intressen kan finnas så som att bygga bostäder eller köplador nära staden. Det finns ingen nationell planering eller lagstiftning att luta mot, så flera tjänstepersoner vittnar om att det kan bli tuffa påtryckningar när kanske arbetstillfällen sätts mot värdet av marken.
Anders Larsson från SLU gav oss en utblick i hur andra länder hanterar frågan.
Vi har under generationer inte värderat marken så högt som vi borde. Den har varit billig och i stadsplanering inte värdefull att bevara. På 70-talet byggdes miljonprogrammen, ofta på fin jordbruksmark. Anders visade bilder från olika städer runt om världen där man kan se hur olika länder värderat jordbruksmark när städerna har växt och svällt utåt. Det var väldigt intressant att se hur bilen dominerar i USA och att det är otroligt utspridda städer. Att sprida ut en stad i stället för att förtäta den innebär ju också kostnader för VA och vägar. Detta bör vi ta med i beräkningen när vi stadsplanerar. Anders lyfter fördelarna med förtätning genom att bl.a. bygga på höjden på befintliga hus. Han visade ett bra exempel från Gränby i Uppsala där man byggt bostäder ovanpå det platta taket på ett parkeringshus. Tak är ju dessutom perfekta för solpaneler eller odling i staden.
Det handlar om att vända skutan och blicka framåt nu, lära om och göra bättre. Jordbruksmarken har varit billig och maten den rullar ju in ändå från länder som kanske har bättre förutsättningar och dessutom billigare arbetskraft. Vi har inte oroat oss utan byggt långt utanför staden på fin matjord. Karin Ånöstam, Föreningen MatVärdens ordförande, berättade om hur det var på 90-talet då bönderna fick betalt för att de planterade skog på jordbruksmarken. Nu måste vi bevara det vi har och inte se till vår lilla kommun utan i ett mycket större perspektiv.
Jordbruksmarken måste få ett starkare skydd. Den är inte bara kommunernas sak av besluta, det är hela landets sak, ja hela världens angelägenhet. När klimatet blir varmare blir det troligen vi som får fler odlingssäsonger och måste öka produktion för att exportera.
Berit Löfgren, Länsstyrelsen avslutade mötet med orden:
Jordbruksmarken är en ändlig resurs som ska finnas kvar i framtiden.
Satsa dina resurser i jordbanken.
Vi tipsar också om filmen Jorden vi ärvde- En glömd resurs? Den finns på YouTube och är ca 10 min lång.
Ta dig tid att titta på den! Mycket informativ och pedagogisk. Länk till filmen.
