En ljum sommarkväll vandrade ett 30-tal intresserade runt i bröderna Johnsons vackra marker omkring Tallåsen. Robert och Tommy Johnson föder upp köttkor av rasen Angus och har djuren betandes fritt på skogen. Djuren slaktas på Delsbo slakteri, men de säljer köttet själva direkt till konsumenter och till 5 olika restauranger i närområdet.
Tommy säger ”det är inte problem att få slut på köttet, folk står i kö för att få de första kalvarna som slaktas på höst”. De första kalvarna slaktas direkt efter att de har kommit in från betet i skogen, det gör att köttet har en speciell och delikat smak av alla örter och växter som korna har betat.
Först åker vi till en betesmark nära vägen där de har några djur gåendes. Det är mycket sten insprängt i ängen och Tommy berättar att det har varit mycket fram och tillbaka huruvida det godkänns som en betesmark eller inte och vilka stöd som går att få. Anders Johansson, biolog från Länsstyrelsen, berättar att de för några år sedan gjorde åtgärder på marken för att öka den biologiska mångfalden och att det har givit ett fint resultat med många hävdgynnade växter.
Därefter bär det av till Venåsvallen som är en fäbod där djur har betat i många hundra år. Fram till 80-talet hade de mjölkkor på vallen, därefter började de med köttdjur. Robert berättar att deras kusin Ulla som var född på 30-talet bodde på fäboden under somrarna och gjorde bland annat pank och färskost, långt efter att de slutat med mjölkkor.
Det som är så fantastiskt med Stenpers gård är att de låter korna gå fritt i skogen, stora delar av sommaren. Djuren vandrar långa avstånd, men genom en GPS kan de följa dem och hålla koll på var de befinner sig. Även de som bor i området hjälper bröderna att hålla koll på djuren, ofta får de uppdateringar om var de befinner sig.
Många frågor väcktes bland deltagarna under vandringen; har ni problem med rovdjur? går det bra i dialogen med de som äger markerna där korna går? gör korna några skador på skogen?
Varg och björn har de inte haft några problem med, de kan inte direkt svara på varför trots att rovdjurstätheten i området är hög. Kanske kan det vara att järnvägen går strax bredvid markerna? Eller att de har så stora marker att vandra på och därmed kan fly undan? Robert säger ” korna är ju inte dumma, de känner direkt om det finns något hot i närheten”.
Markägarna har de bra kontakt med och det har aldrig varit några problem att ha korna betandes hos dem, men en bra dialog är viktigt. Det finns något som kallas ”mulbetesrätten” vilket är den juridiska rättigheten att släppa djur på bete på annans mark. Den rätten är kopplad till just fäbodbruk. När det kommer till skador på skogen så har de aldrig sett eller hört om några sådana där korna har betat.
Sammanfattningsvis; bete på skogen är ett fantastiskt sätt att producera bra livsmedel där skogen tillvaratas på ett mer mångsidigt sätt. Även ur ett beredskapsperspektiv är skogen en viktig betesreserv. Vid sommaren 2018 märkte Tommy och Robert inte av torkan på samma sätt som många andra lantbrukare eftersom djuren kunder beta i skogen.
